En ny och fräsch blogg...

...behövs ju när man ska bli en ny och fräsch tjej!

Har länge sett fram emot denna hösten. Tidigt i våras anmälde jag mig till en så kallad "kom-i-form-grupp" på gymmet. Det är 10 veckor med 4 pt träningar i veckan + kostschema som är ihopsatt efter dina mål. Jag har kännt att jag fastnat i träningen. Kommer ingen vart på egen hand, står och stampar och bara blir frustrerad. Så detta är verkligen något jag kommer gå in helhjärtat för. Har desvärre dragit på mig en inflammation i min axel som nu efter en månad av vila inte vill ge med sig. Den är avsevärt mycket bättre men det var med sorg i fingrarna och hjärtat jag skrev ett mejl till Ptn där jag förklarade att jag inte kommer kunna medverka i höst. Så jag hade gett upp. Deppat ihop och insett att det får bli människa av mig senare i livet. Då damp svaret ner i min inbox.

"Tråkigt att höra. Om du kommer förbi i veckan så kan jag titta på din axel. Jag jobbar med axel problematik dagligen och detta behöver inte sätta stop för dig.
Kost upplägget bygger bla på att hämma inflammation..." Sen fick jag en massa frågor om axeln och rekomendationer om att undvika spannmål och omega 6 då de framkallar inflammationer i kroppen, och äta minst 10gr omega 3 om dagen.

Det här kallar jag engagemang! Jag hade förväntat mig ett "okej vad tråkigt. Då stryker vi dig ur gruppen" Men inte då! Ska inte låta axeln stoppar mig. Anpassad träning och bra kost är det som gäller de kommande 10 veckorna...eller? Så är det nog många som tänker. För mig handlar det inte om en quickfix till att tappa fett och bygga muskler, fast det är det jag är ute efter. För mig handlar det om att förändra min livsstil och lägga till med bra vanor. Speciellt när det gäller kosten. För vi alla vet att med rätt mat kan man utvecklas och prestera ofantligt mycket bättre än när man sätter i sig en massa skräp. Så de nästkommande 10 veckorna är början på mitt nya JAG!


Detta firade jag med mitt första träningspass på över en månad. Jag satt på spinncykeln med ett fett stort leende på läpparna från start till mål! Svetten rann, musiken pumpade och benen skrek "I love it" och det gjorde jag med tillsammans med alla andra i salen. Peppande sång hör på något sätt hemma i den atmosfären. När man hör grannen på cykeln jämte vråla för kung och fosterland, vet man att man inte är den ända som har ooooooont! För det hjälper. Med ett leende, positivitet och en jävlar anamma går ALLT.

Så nu sitter jag här mätt och med ett gigantsikt leende fortfarande kvar på läpparna och tycker livet är lite sådär småbra. Imorgon blir det första dagen på jobbet. Lyckades börja min karriär med en sjukskrivning. Vuxenpoäng på den eller? Men innan dess blir det antingen en promenad eller en löptur om mina stackars blåsor vill. För det klart man får blåsor av sina 1600 kronors löpardojjor!

Nu blir det sängen!